Uppvaknandet

Titel: Uppvaknandet
Karaktärer: Elias m.fl.
Ordantal: ca 950

Sammandrag: Del 8: Elias lär sig något nytt.
Hela serien:  1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – 10 –11

Elias träffade sin första flickvän på en fest vintern när han gick i åttan. Han var fjorton och Emma, som var nästan fyra år äldre, hade blivit ganska förskräckt när hon insåg att hon inte bara hade tagit Elias oskuld utan att han dessutom egentligen inte ens var byxmyndig. Men hon kom över det till slut och de hade varit ihop i över ett år.

Emma och Elias uppbrott hade varit ganska dramatiskt och Elias var glad och lättad när det väl var över. Han var ung och var inte alls redo för något seriöst förhållande. Även om han hade trivts med Emma var han inte beredd att satsa mer på deras förhållande när det väl började knaka i fogarna. Han trivdes med att vara fri, speciellt eftersom han hade varit oerhört begränsad av Emmas svartsjuka deras sista tid tillsammans. Han ville experimentera och testa lite nytt, inte minst sen han hade insett att han inte bara gillade tjejer utan killar också.

Det var medan han fortfarande var tillsammans med Emma som Elias insåg att hans sexualitet var vad man kunde kalla flexibel. Emma hade föreslagit att de skulle bjuda in en tredje part i sängen och Elias hade inte sett någon anledning att protestera. Emma var ju så mycket äldre och erfarnare och han valde oftast att lyssna på hennes idéer. Tanken hade varit att de skulle hitta en annan kille och att han och Elias skulle ge Emma dubbel njutning. Ingen av dem hade dock räknat med att det skulle vara Elias värld som skakades om mest. Den andra killen öppnade upp dörrar som Elias knappt ens hade vetat fanns.

Elias mindes hur osäker han hade varit. Den andra killen hade varit i Emmas ålder och verkade så världsvan. Snygg var han också, hade Elias tänkt och kanske borde det ha varit första ledtråden till att han inte hade något emot det där med killar. Den andra ledtråden hade dock varit mer uppenbar. Det hade varit fjärilarna i magen när Oskar, som killen hette, hade tittat på honom, flinat och sagt: ”Du var mig en snygg en, kom hit så får jag ge dig en kyss!”

Och vilken kyss! Elias hade blivit darrig i knävecken och hård på fem röda. Och det hade väl varit den slutgiltiga ledtråden även om det hade krävts ytterligare bevis för att Elias verkligen skulle förstå det. Oskar hade dock varit rätt bra på att hjälpa till med övertalningen.

Emma:
Det var något speciellt med Elias. Jag drogs till honom redan när jag såg honom första gången. Jag kunde inte låta bli honom. Men jag hade inte en tanke på att han kunde vara så ung! Kanske var det hans längd som förvillade, men han såg betydligt äldre ut. Jag var minst sagt chockad när jag insåg att han bara var fjorton. Hade jag vetat det hade jag nog aldrig ens börjat prata med honom. Och jag hade definitivt inte haft sex med honom redan första kvällen, förmodligen inte alls. Fast det är klart, jag hade kanske inte lyckats undvika honom ens om jag hade försökt; det var något magnetiskt med honom. Han hade en charm som få lyckas uppbringa, hur mycket de än ansträngde sig, och med Elias var det som om det kom naturligt.

Jag har många gånger tänkt på hur tråkigt det var att vårt förhållande tog slut som det gjorde. Jag kunde inte hantera när jag insåg att Elias var bisexuell. Svartsjukan slog rot i mig och spred sig bortom min kontroll. Till slut såg jag inte längre andra tjejer och killar utan bara potentiella personer som kunde ta Elias ifrån mig. Mitt kontrollbehov var inte sunt, det förstod jag redan då. Kanske hade vi kunnat lösa det, men jag tror inte att det var meningen. Elias var fortfarande så ung, och trots att han var mer mogen än många jag har träffat även på senare dar så var han inte redo att binda sig. Det var sorgligt att släppa taget, det kan jag fortfarande tycka, men jag är ändå glad över att jag över huvud taget fick privilegiet att få lära känna honom.

Trots att vi var så unga, Elias speciellt, är Elias ändå på något sätt min stora kärlek. Alla efterföljande som jag har träffat har jag jämfört med honom och jag måste säga att få har kunnat mäta sig. På något sätt är det kanske ironiskt att den man jag trodde att jag skulle dela resten av mitt liv med är den som kanske har haft mest gemensamt med Elias. Och att det på sätt och vis var hans sexualitet som satte käppar i hjulet för vårt planerade bröllop.

Jens hade haft ett polyamoröst förhållande innan vi träffades. Jag tror, nej, jag vet att han gärna hade fortsatt leva så, men jag kunde inte acceptera det. Det är inte det att jag har något emot det i teorin, bara jag slipper vara inblandad. Jag vill att jag ska vara tillräcklig för den som jag är tillsammans med, när det gällde Jens visade det sig att jag inte var det. Eller så var vi bara fel för varandra. Jag kunde i vilket fall inte låta bli att tänka på vad som hade hänt med Elias. Om vi hade kunnat lösa det på ett bättre sätt hade jag och Jens kanske inte haft de problem som vi hade. Fast å andra sidan, om vi hade kunnat lösa det bättre kanske jag och Jens aldrig hade mötts. Jag vet inte, det är omöjligt att sia om vad som skulle kunna ha hänt. Men kanske jag ska hålla mig undan bisexuella pojkar i framtiden. För säkerhets skull.