Anton stod och tittade på kortet av honom och Aida som var taget när hon bara var några timmar gammal. Isak smög fram till honom och omfamnade honom bakifrån. ”Saknar du henne?”
Anton nickade. ”Som fan”, sa han. ”Varje dag.”
”Det är ett fint kort.”
”Det är en fin fotograf”, sa Anton och vände sig om och fångade Isak i en kram.
”Om du visste vad ont det gjorde att se dig så lycklig den dagen. Jag visste att jag inte hade rätt att vara svartsjuk, men jag kunde inte låta bli.”
Anton tystade Isak med en kyss. ”Jag vet. Jag ville inte se det då, men jag förstod det sen.” Han strök Isak över håret. ”Och jag kände det så många gånger senare. Varje gång jag gick ifrån dig för att gå hem till Julia och Aida.”
”Det är annorlunda nu.”
”Ja, jag vet.”
Anton vände sig om och stirrade på kortet som han fortfarande höll i handen.
”Du vet att du får träffa henne imorgon”, sa Isak.
Anton log. ”Har du några förslag för att få tiden att gå snabbare fram tills dess?”
Isak besvarade hans leende. ”Jag ska nog kunna komma på något”, sa han.
Anton nickade. ”Som fan”, sa han. ”Varje dag.”
”Det är ett fint kort.”
”Det är en fin fotograf”, sa Anton och vände sig om och fångade Isak i en kram.
”Om du visste vad ont det gjorde att se dig så lycklig den dagen. Jag visste att jag inte hade rätt att vara svartsjuk, men jag kunde inte låta bli.”
Anton tystade Isak med en kyss. ”Jag vet. Jag ville inte se det då, men jag förstod det sen.” Han strök Isak över håret. ”Och jag kände det så många gånger senare. Varje gång jag gick ifrån dig för att gå hem till Julia och Aida.”
”Det är annorlunda nu.”
”Ja, jag vet.”
Anton vände sig om och stirrade på kortet som han fortfarande höll i handen.
”Du vet att du får träffa henne imorgon”, sa Isak.
Anton log. ”Har du några förslag för att få tiden att gå snabbare fram tills dess?”
Isak besvarade hans leende. ”Jag ska nog kunna komma på något”, sa han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar