Glöggfika

Titel: Glöggfika
Karaktärer: Elias, Jesper, Frasse
Ordantal: 1000
Sammandrag: Det är okej om Elias är tänd på Frasses brorsa. Tycker Frasse i alla fall.
Bakgrund:


”Och hur länge har du varit kåt på min bror?”

Elias satte nästan glöggen i halsen. Han blinkade ett par gånger, la huvudet på sned och stirrade på Frasse som om han inte var riktigt klok. Hade han verkligen hört rätt?

Frasse lyfte på ögonbrynen och stirrade tillbaka på Elias. Han verkade vänta på att Elias skulle säga något så kanske var det här inte en dröm. Kanske satt Elias faktiskt fortfarande i skenet av adventsljusen i Frasse och Jespers kök i den lilla trean på Bredgatan. Och kanske hade Frasse precis frågat om han var kåt på Frasses brorsa.

Russinen och mandlarna virvlade omkring i den mörka vätskan när Elias rörde några varv med skeden i sin glöggmugg. Han tog en klunk. Lät den varma drycken fylla munnen, sparade den besksöta smaken på tungan ett ögonblick längre än vanligt för att vinna tid.

”Nå?”

Elias fortsatte att ignorera Frasse och vände sig mot fönstret. Utanför lyste stjärnor och ljusstakar här och där i grannhusen och snön låg vit på marken, men inte ens det räckte för att jaga undan decembermörkret.

”Elias? Kom igen nu. Jag har rätt, eller hur? Jag menar, jag såg ju hur du nästan klädde av honom med blicken alldeles nyss.”

Frasse tittade otåligt på Elias, men Elias visste inte vad han skulle säga. Jesper hade bara varit i köket i några minuter, han hade bara kommit in, sagt hej, tagit ett glas vatten och gått igen. Elias hade aldrig trott att Frasse skulle märka att han kollade in hans bror, men han hade tydligen fel.

”Okej, du har rätt”, erkände Elias till slut. Han himlade med ögonen och suckade när Frasse flinade triumferande.

”Ha, jag visste det! Jag har allt sett hur du dreglar över honom!”

”Jag dreglar inte!” protesterade Elias.

”Nä, men dina suktande blickar går ju inte att ta miste på.”

Elias la armarna i kors över bröstet.

Frasse nickade. ”Det är sant.”

”Inte.”

”Jo.”

”Okej då, lite kanske. Men jag kan ju inte hjälpa att han är snygg”, sa Elias truligt.

”Du kan väl inte det”, sa Frasse och fnissade ner i glöggmuggen.

Elias tog en pepparkaka och tuggade lite på den. ”Men du tycker inte att det är knepigt? Att jag–” Han tog en tugga till av pepparkakan och sneglade mot dörröppningen för att se så att inte Jesper var i närheten. ”Att jag är tänd på honom menar jag”, mumlade han mellan tuggorna.

Frasse ryckte på axlarna. ”Äsch, du är inte den första. Har haft flera vänner som kollat in honom. Okej, för att du kanske är den första som skulle kunna ha någon chans, men–”

Elias tittade entusiastiskt upp och log så att de gröna ögonen glittrade. ”Så du tror att jag har en chans?”

”Större chans än dom andra.”

”Säkert?”

”Med tanke på att dom andra var tjejer och du är kille så–”

Elias putade besviket med underläppen.

”Lägg av, Elias. Det är knappast så att du har några problem att få ligga och jag kan väl inte veta vad brorsan går igång på. Förutom Tobbe så är det inte direkt så att han har plockat hem nån.”

”Ja, Tobbe, vad är det med dom egentligen? Är dom liksom ihop, eller?”

Frasse skakade på huvudet. ”Nä, inte ihop. Det har dom aldrig varit, vad jag vet. Men–” Han gav Elias ett granskande ögonkast innan han fortsatte. ”Dom har legat med varandra. Mer än en gång alltså. Det var ett tag sen jag märkte nåt sist, men jag vet inte om dom har slutat eller om de bara varit diskreta.”

”Äsch, det är lugnt. Det är ju inte så att jag är kär i honom. Tycker bara att han är snygg.”

”Som i att du skulle vilja ligga med honom?”

Elias ägnade väldigt mycket uppmärksamhet åt en ny pepparkaka och försökte ignorera hur hans öron färgades generat röda.

”Alltså, det är okej för min del”, sa Frasse. ”Om du skulle vilja. Jag bryr mig inte.”

Elias nickade, men han kunde inte förmå sig själv att säga något. Det snurrade i huvudet och han misstänkte att den konstiga känslan i magen inte bara berodde på det stora antalet pepparkakor de hade tuggat i sig. Han hade alltid tyckt att Jesper var snygg, men försökt vifta bort det eftersom han var Frasses brorsa. Nu blev allt plötsligt annorlunda. Om inte Frasse hade något emot det kanske han skulle kunna–

”Det är okej om du vill gå och prata med honom.”

Elias tittade upp från glöggen.

”Jag kan säkert hitta på nåt annat och roa mig med”, fortsatte Frasse.

”Men jag kan ju inte bara gå och knacka på hans rum.”

”Klart du kan. Han har konsert snart och sitter säkert bara med gitarren. Och du spelar ju också. Ni kan väl alltid snacka musik om inte annat.”

”Men–”

”Ja, tänker inte tvinga dig. Jag bara tänkte. Om du ville alltså.”

Elias tvekade. Det var inte det han inte hade tänkt på det. Han hade många gånger fantiserat om att gå in till Jesper. Men det var en sak att fantisera om det och något helt annat att faktiskt göra det.

”Vi kan spela lite annars”, föreslog Frasse. ”Tevespel alltså.”

”Mm”, sa Elias och rörde förstrött i glöggen.

”Hallå? Jorden till Elias.”

”Va?”

”Vi kan spela tevespel.”

”Ja.”

”Eller så kan du gå och prata med Jesper så kan jag spela tevespel.”

”Mm.”

”Elias!”

Elias tittade upp.

”Va?”

”Prata med Jesper eller spela tevespel?”

Elias funderade en stund. Det hade verkligen varit trevligt att prata med Jesper, men– Verkligheten var sällan lika fin som fantasierna och Elias visste ärligt talat inte om han vågade. Kanske var det bättre att låta fantasin vara en fantasi.

Han lutade sig fram och blåste ut ljusen på bordet innan han reste sig upp, tog glöggmuggarna och ställde dem i diskhon.

Frasse sa ingenting, han bara väntade och tittade på Elias tills Elias gick fram till honom och rufsade hans hår.

”Kom då”, sa Elias. ”Men var beredd på att förlora för jag kommer kicka din rumpa.”