Småbarnsliv

Titel: Småbarnsliv
Karaktärer: Jesper, Jonte, Oda och Tella, Julia, Jenny, Eva och Ingela, Elin, Tobbe
Ordantal: 4700
Sammandrag: Det kan vara svårt att hinna med varandra när barnen tar all tid. Det kan också vara svårt att orka vara förälder när samhället fortfarande är fullt med fördomar. Men ibland löser sig alla problem till det bästa.
Varning: Vissa sexanspelningar
Bakgrund: Kärleksjakten


Jesper ställde ner skötväskan på köksbordet med en tung suck. Han älskade sina barn, men livet med två små var inte alltid lätt. De första månaderna hade han och Jonte varit hemma båda två, men när tvillingarna var två månader hade Jonte varit tvungen att gå tillbaka till jobbet igen.

Antagligen borde han vara tacksam över att de kunnat vara hemma tillsammans så pass länge, tänkte Jesper. Det hade varit rena rama turen att en gammal kompis till Jonte just precis när tvillingarna föddes hade behövt jobb. Elin hade läst på samma folkhögskola som Jonte och hade också fortsatt på sömnadsbanan efteråt; det hade inte varit några som helst problem att låta henne ansvara för verksamheten så att Jonte kunde vara ledig.

Och det hade faktiskt fungerat så bra att Elin fortfarande var kvar. De hade utökat verksamheten och jobbade båda ungefär 75 %, Elin pluggade resterande tid och Jonte fyllde upp med att vara föräldraledig. Tack vare bra avtal på sitt jobb behövde Jesper bara ta ut halv föräldrapenning; tillsammans med Jontes inkomst och de extra pengar han fick från företaget hade de en inkomst som inte låg så långt ifrån vad de hade haft innan barnen kom.

Jesper och Jonte hade det ganska gott ställt. Jonte hade jobbat i flera år redan innan barnen föddes, och även om hans lön hade varit väldigt låg de första åren, och fortfarande kunde variera beroende på hur många uppdrag han hade så hade han aldrig slösat sina pengar utan sparat stora delar. Jesper hade visserligen ganska stora studieskulder, men han hade hunnit arbeta sig till en hög lön på juristfirman där han hade arbetat de senaste åren. Dessutom bodde de billigt. När deras granne Lisa flyttade hade Maja och Hampus erbjudit Jesper och Jonte att köpa in sig i fastigheten. De hade velat ha kvar Jesper och Jonte som grannar och eftersom de visste att paret planerade att utöka familjen tänkte de att de kunde slå ihop Jesper och Jontes lägenhet med Lisas gamla. Om det ändå bara skulle vara två lägenheter i huset kunde de dela både ansvaret och vinsterna, hade Maja och Hampus resonerat. Uppgörelsen och renoveringen hade varit klar bara ett par månader innan Oda och Tella föddes.

Oda och Tella var snälla barn. De sov bra de flesta nätterna och hade gjort så redan från födseln; deras pappor var lyckligt lottade. Ofta var tvillingarna dessutom bra på att underhålla varandra, men sen de började krypa kunde det vara ett projekt att hålla koll på dem. Jesper brukade försöka gå till Öppna förskolan åtminstone ett par dagar i veckan för att de skulle få rasa av sig. Att han fick träffa andra vuxna var bara en bonus. Fast vissa gånger var det tvärtom ett nödvändigt ont; det var inte alla mammor – för det var främst mammor som kom dit med sina barn – som välkomnade pappor i gemenskapen. Redan från början hade både Jesper och Jonte fått känna av att en pappa som tog hand om ett litet barn fortfarande ansågs exotiskt, två pappor som tog hand om två små barn var ibland mer än vissa kunde greppa.

De flesta var inte elaka eller medvetet taskiga; de var bara tanklösa. Jesper mindes speciellt ett av de första besöken på BVC när barnen bara hade varit ett par veckor. Tella hade sovit gott i babyskyddet, men Oda hade varit gnällig och Jesper hade burit omkring på henne. Efter en stund hade en av mammorna i väntrummet kommit fram till honom och börjat trösta Oda trots att hon fortfarande var i Jespers famn. Jesper hade blivit irriterad, men hade inte haft ork att säga någonting. När kvinnan hade börjat prata om att Oda nog saknade sin mamma hade han fått bita sig i tungan för att inte säga något, men droppen var när hon hade sagt att det nog var bäst att han ringde mamman så att hon kunde skynda sig. ”Den lilla är uppenbart hungrig”, hade hon sagt. ”Hon behöver sin mamma.”

”Tyvärr får hon hålla till godo med mig”, hade Jesper svarat. ”Hon har ingen mamma.”

När kvinnan fortfarande inte gav sig hade Jesper sagt att barnens mamma hade dött vid förlossningen. Han insåg i samma stund som han sa det att det kanske var en lite väl saftig lögn, men han hade inte kunnat låta bli. Och även om det var taskigt så fick det i alla fall tyst på kvinnan och hon mumlade någon skamsen ursäkt.

Jesper hade precis tänkt be om ursäkt och berätta sanningen när BVC-sköterskan kom och kallade på dem. Hon hade sett det hela och skrattade bara när de kom in på hennes rum; hon hade tyckt att det var bra att Jesper hade satt den andra kvinnan på plats. De hade pratat en lång stund om fördomar och Jesper hade berättat hur jobbigt det kunde vara med vissa kommentarer som folk fällde. Han sa att han kom i kontakt med mycket diskriminering genom sitt yrke, men han hade ändå inte varit beredd på att det fortfarande ansågs så ovanligt med närvarande fäder. Nu sju månader senare hade han väl blivit något härdad, men han hade ännu inte vant sig vid det. 

”Hej, älskling! Är du redan hemma?”

Trots att han var trött efter en förmiddag på Öppna förskolan kunde inte Jesper låta bli att le när han fick syn på sin man.

”Det borde väl vara min fråga”, sa han och kramade om Jonte ordentligt. Att känna Jontes armar runt sin kropp fick honom att genast känna sig lättare till sinnes. Fortfarande, efter så många år tillsammans hade Jonte den effekten på honom. ”Du brukar inte vara hemma så här tidigt.”

Jonte gav Jesper en öm kyss. ”Vi hade inte så mycket att göra idag. Det mesta är klart inför första provningarna så det är bara att vänta. Det lilla som var kvar kunde Elin ta hand om. Jag tänkte ta hand om min man istället.”

”Mm”, spann Jesper. ”Det låter väldigt trevligt.”

De började nästan genast gnida sig mot varandra. Med två små barn var det inte ofta de fick en stund för sig själva och det var inte utan att de saknade den fysiska närheten.

”Var är barnen?” frågade Jonte.

Jesper nickade mot vardagsrummet där han hade placerat de sovande barnen på deras lekmadrass. ”Dom sover”, sa han.

Det glittrade till i Jontes ögon. ”Så det gör dom?” frågade han. ”Och hur länge kan dom tänkas göra det, månntro?”

Jesper ryckte på axlarna, men kunde inte låta bli att flina stort. ”Dom somnade bara precis innan vi kom hem så dom kan nog tänkas sova ett tag”, svarade han.

Jonte överöste Jesper med hungriga kyssar. ”Är det påfluget att säga att jag vill ha dig?”

”Nej, inte det minsta.”

”Du kanske vill passa på att vila medan dom sover.”

”Jag vill hellre umgås med dig”, erkände Jesper.

”Kom”, sa Jonte och ledde in Jesper i deras gemensamma sovrum.

Jonte slängde ner några bäbisleksaker i en korg och ett par mjukdjur flyttade han till en av spjälsängarna, som oftast stod oanvänd då barnen brukade sova i deras säng. Han slätade ut lakanet och sen drog han Jesper till sig. ”Mm”, sa han. ”Det var alldeles för längesen vi gjorde nåt sånt här.”

Jesper höll med, men hans svar slukades av Jontes heta kyssar. De spillde ingen tid. Flinka fingrar letade sig in under klädesplagg som skalades av, ett efter ett. Nyfikna händer strök över naket skinn och återbekantade sig med tidigare välkända territorier. De smekte och smakade varandra som om det var första gången, som om de inte redan hade gjort det här flera hundra gånger förut. Jesper gned sin hårda kuk mot Jonte och Jonte gned sin lika hårda kuk mot Jesper. De stönade och suckade och viskade uppmuntrande ”Jag vill ha dig” och ”Vad skön du är” i varandras öron. Det var underbart härligt och precis vad de behövde, och det hela var över innan det ens började.

Plötsligt hördes en hög duns från vardagsrummet och den efterföljdes av ett gallskrik. Jonte stönade frustrerat men rusade upp ur sängen och hann bara precis dra på sig ett par mjukbyxor medan han skyndade sig ut. Jesper suckade och drog upp sina kalsonger innan han följde efter. Oron för vad som hade hänt var så klart starkare än något annat, men det hindrade inte att de blev besvikna över att de inte hade kunnat avsluta vad de hade påbörjat tillsammans.

När Jesper kom in i vardagsrummet satt Jonte med en gråtande Tella i famnen samtidigt som han försökte hindra hennes syster från att dra henne i håret.

”Jag tror att Oda vaknade först”, förklarade han. ”Och att hon väckte Tella. Det såg ut som det i alla fall.”

Jesper nickade och gick för att plocka upp det icke-gråtande barnet. ”Du ska vara snäll mot din syster”, förmanade han. Oda skrattade bara och han kunde inte låta bli att le. Han var kanske sexuellt frustrerad, men hans dotters charmerande leende gjorde det lätt att glömma alla bekymmer.

”Jag fixar lite mellanmål åt dem”, sa Jesper åt Jonte som äntligen hade fått Tella att sluta gråta.

”Vi kanske kan fortsätta vad vi höll på med ikväll, när dom här två har somnat för natten”, sa Jonte.

Jesper log. ”Gärna”, sa han.

Men Jesper somnade när han nattade barnen och Jonte somnade i soffan under tiden. Det tog på krafterna att vara småbarnsföräldrar! När Jonte kröp ner i sängen vaknade Jesper till.

”Hej”, viskade han tyst för att inte väcka barnen. ”Jag somnade visst. Sorry.”

”Det är lugnt. Jag somnade också.”

”En annan gång?”

”En annan gång.”

”Eller kanske nu?” Jesper vickade på ögonbrynen.

Jonte gäspade stort och Jesper skrattade. ”Jag antar att du inte är så sugen”, sa han.

”Nej, nej”, protesterade Jonte. ”Jag vill verkligen. Jag är bara–”

”Lite trött”, fyllde Jesper i. ”Jo, jag vet. Jag också.”

Barnen rörde sig i sömnen och både Jesper och Jonte tystnade.

”Sover du?” frågade Jonte efter en stund.

”Bara nästan.”

”Har du lust att sitta en stund i soffan? Det känns som om vi umgås alldeles för sällan.”

”Säg som det är, du vill bara innanför mina byxor”, sa Jesper och skrattade.

Jonte sträckte ut en hand. ”Det är klart att jag vill. Vill inte du?”

”Definitivt!”

Barnen rörde oroligt på sig igen och Jesper och Jonte bestämde sig för att det var bäst att smita upp innan de väckte dem.

”Jag är bara så förbannat lycklig, vet du det?” sa Jonte när han satt med armen runt Jesper i soffan.

”Mm”, svarade Jesper. ”Jag vet. Jag med.”

”Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli så här.”

”Tänk om vi hade vetat det här den där kvällen.”

”Då hade jag inte tvekat lika länge.”

Jesper kysste Jonte på kinden. ”Du är för söt.”

”Jag har lärt av den bäste”, sa Jonte.

Mjuka kyssar blev allt hungrigare och hungrigare och snart var de tillbaka där de hade varit när de blev avbrutna. Snart var de båda två nakna och de njöt av att vara nära och närmare och närmast. De njöt av varandra och de vårdade ömt stunden av lustfylld njutning. Och den här gången blev de inte störda utan först en lång stund senare stapplade de in till sovrummet igen, betydligt tröttare, men nöjda och glada.

Jontes väckarklocka väckte hela familjen morgonen därpå. Oda jollrade glatt, men Tella skrek irriterat över att ha blivit väckt. Jonte tog med sig barnen ut i köket och serverade dem frukost medan Jesper låg kvar och drog sig en stund till.

”När ska du vara på jobbet?” frågade Jesper när han äntligen orkade sig upp ur sängen och gjorde de andra sällskap i köket.

Jonte stod och slevade upp gröt och Jesper kramade om honom bakifrån och kysste honom i nacken.

”Om du ska hålla på så kanske jag inte kommer iväg alls”, sa Jonte och gned sig mot Jesper.

”Mm”, suckade Jesper. Aktiviteterna de hade ägnat sig innan de gick och la sig kvällen innan hade visserligen varit tillfredsställande, men de hade båda ett uppdämt behov av fysisk närhet som inte hade blivit mättat. ”Jag skulle inte ha något emot att ha dig hemma en hel dag.”

Jonte snurrade runt och kramade Jesper ordentligt. ”Det är bara två dagar tills det är helg och då är jag hemma två hela dagar med er.”

Ett brak hördes och när de vände sig om såg de att Oda hade kastat sin pipmugg i golvet. Hon skrattade förnöjt och varken Jesper eller Jonte kunde låta bli att le.

”Du, jag tänkte”, fortsatte Jonte medan han tog en trasa och torkade upp vatten från golvet och tog fram en ny mugg åt Oda. ”Kanske vi kunde kolla med någon av våra föräldrar om dom kanske kunde passa barnen några timmar till helgen så vi kunde få en stund för oss själva.”

Jesper ställde fram gröttallrikarna åt barnen och såg på när de förtjust började kladda med maten. Fortfarande kunde ingen av dem hantera en sked speciellt väl, men de tyckte bättre om när de fick försöka själva än när de blev matade. Det blev en hel del arbete med att torka upp efter dem efteråt, men det var det värt.

”Tänkte du att vi skulle göra något speciellt?” frågade han.

”Nä, jag tänkte att barnen kanske kunde vara hos mina föräldrar några timmar så kunde vi bara vara hemma och vila.”

Jesper log. ”Jag skulle definitivt kunna tänka mig att spendera några timmar i sängen med dig, men jag har nog andra förslag än att vila.”

”Åhå?” sa Jonte och la armarna om Jesper igen. ”Du får gärna berätta om dom.”

”Det gör jag så gärna.”

Ett plaskande ljud hördes när Tella öste ner en stor klick gröt på golvet. Jesper slet sig ur Jontes grepp och skyndade bort till barnen innan all gröt var förlorad.

”Stopp och belägg!” sa han och hindrade Oda från att välta tallriken. ”Det är meningen att ni ska äta lite också.” Han tog en sked och stoppade den i munnen på dottern för att demonstrera vad han menade. Hon spottade ut allt igen och skrattade bara.

”Shit, vad är klockan?” frågade Jonte. ”Jag måste skynda mig. Vi ska träffa första omgången skådespelare idag och prova kläder.” Han gav sin man en kyss på kinden. ”Och någon har sett till att jag måste duscha innan jag visar mig bland folk.”

Jesper log oskyldigt och Jonte gav honom en snabb kyss till innan han skyndade sig iväg till badrummet.

Jonte hade gjort kaffe och Jesper hällde upp en kopp till sig själv innan han slog sig ner för att övervaka resten av döttrarnas frukostintag. Han gjorde ett par mackor också och de hade alla tre ätit färdigt lagom till att Jonte kikade in för att säga hej då innan han gick till jobbet.

”Jag vinkar bara”, sa Jonte. ”Ni är alldeles för kladdiga för att jag ska kunna krama er, trollungar”, sa han till barnen. ”Och du är alldeles för fin för att jag ska kunna slita mig om jag kramar dig”, sa han till Jesper.

Jesper slängde iväg en slängkyss och vinkade till sin man. ”Vinka till pappa”, uppmanade han barnen, som glatt följde hans exempel. Det var inte så längesen de hade lärt sig att vinka och de tog gärna alla tillfällen i akt att göra det.

Oda och Tella hade ätit duktigt, men det var ändå ganska mycket gröt på både bordet och golvet. Jesper granskade eländet och funderade på om han skulle sanera köket eller barnen först. Han bestämde sig för att börja med barnen; det var ändå hög tid för blöjbyte.

Jesper tog barnen i famnen, hans tröja var redan redo för smutskorgen efter att ha suttit i närheten av grötkalabaliken så han struntade i att de var kladdiga. Han placerade dem i badkaret för att de inte skulle smita och satte på vattnet för att få en bra temperatur medan han klädde av dem. Han klädde av sig själv också och medan barnen plaskade tvättade han av sig den värsta gröten och drog på sig en ren t-shirt; duscha fick han göra när barnen var klara och köket städat.

Oda gnällde när Jesper plockade upp henne ur badkaret en stund senare. Han försökte underhålla henne med en ramsa, men hon sprattlade och ville tillbaka ner i vattnet. Det var nästan alltid samma sak; det barn som han tog upp först blev besviket, men om han skulle ta upp båda samtidigt var det stor risk att det ena skulle leva rövare medan han torkade av och bytte blöja på det andra. Det var bara att låta dem gnälla lite och skynda sig så gott det gick.

Snart var båda barnen torra och hade nya blöjor. Han tog med dem in i sovrummet och plockade fram rena kläder och när de var påklädda satte han dem i vardagsrummet framför leksakskorgen. Han misstänkte att de skulle följa efter honom ut i köket, men så här fick han i alla fall en stunds försprång och möjlighet att torka upp det värsta på golvet innan de hann i fatt honom.

När köket var i skapligt skick tog Jesper en snabb dusch. Barnen roade sig själva och varandra och han kände sig trygg att lämna dem utan uppsikt ett par minuter. Han hade hela tiden dörren öppen dock och lyssnade efter misstänka ljud, men den här gången var båda tvillingarna tillräckligt snälla för att inte ställa till ofog och Jesper hann både duscha och klä på sig utan avbrott.

”Vad säger ni?” frågade han flickorna när han också hade fått på sig rena kläder. ”Ska vi gå ner till Öppnis idag igen?”

Oda och Tella jollrade och Jesper valde att tolka det som ett ja. Han packade ner ett par ombyten, några blöjor, två barnmatsburkar och en banan i skötväskan och ställde ut den i hallen. Han satte på sig sin egen jacka, och klädde på barnen ytterkläder först när han var klar. Med skötväskan över axeln och ett barn på vardera armen travade han sen ner för trappan.

Väl nere på markplan placerade Jesper barnen i vagnen. Oda gnällde när han knäppte fast selen, men det hela gick ändå smidigare än det kunde ha gjort och inte långt senare var de ute på gatan, på väg till Öppna förskolan.

På Öppna förskolan var det redan full fart. Jesper parkerade vagnen i hallen; han hängde av sin jacka och tog av sina skor innan han tog av barnens ytterkläder. Med skötväskan på axeln och barnen i famnen gick han in i lekhallen.

”Hej!” hälsade Eva, en av ledarna. ”Så ni kommer idag igen?”

”Ja, det är skönt med lite omväxling. Vi klättrar alla på väggarna där hemma om vi inte hittar på något.”

Eva skrattade. ”Ja, det är väl så.”

Jesper satte ner barnen på golvet. Oda kröp genast iväg medan Tella drog Jesper i byxbenet och ville komma upp igen. Jesper satte sig intill henne och tog upp henne i famnen. Tella var alltid mer försiktig och det brukade ta en stund innan hon vågade sig bort från Jespers trygga famn. När det var dags att gå hem brukade dock båda barnen vara i full gång med att leka.

”Det är en ny mamma här idag”, sa Eva. ”Hon har en flicka som är jämngammal med dina.”

Jesper visste inte riktigt vad han skulle säga. Det kunde vara trevligt med någon ny, men det kunde lika gärna vara någon han inte hade någonting gemensamt med. Som det var nu var Eva och Ingela, den andra ledaren, de han pratade mest med. De var visserligen äldre och kunde vara lite gammaldags, men de var alltid måna om att han skulle känna sig lika välkommen som någon annan.

”Ja, där är dom förresten.” Eva pekade mot en nätt kvinna på andra sidan rummet med ett barn i famnen.

Jesper tittade på nykomlingen och det tog inte mer än några sekunder innan han kände igen henne. ”Julia?” ropade han och kvinnan tittade på honom.

”Jesper?” sa hon lika förvånat.

Eva tittade på dem och log. ”Jag antar att ni redan känner varandra”, sa hon.

Jesper log också. ”Vi umgicks faktiskt rätt mycket för ett antal år sedan, men det är längesen vi sågs sist.” Han vände sig mot Julia som hade kommit bort till dem. ”Det måste vara tre-fyra år, eller vad då?”

Julia nickade bekräftande. ”Minst!” sa hon. Jesper reste sig upp och de kramade om varandra. ”Men vad kul att se dig”, sa Julia. ”Jag har ju hört av Tobbe att du har blivit pappa, men jag hade inte räknat med att träffa på dig här.”

”Vi bor bara ett par kvarter bort”, förklarade Jesper. ”Vi brukar gå hit ganska ofta.”

”Så ni bor kvar på Rågvägen?”

Jesper nickade. ”När Lisa flyttade slog vi ihop vår lägenhet med hennes gamla så vi har gott om plats. Och du? Var bor du?”

”Jag bor på Axgatan så det är bara precis om hörnet. Vi flyttade dit för ett par veckor sedan så jag har inte varit här förut.”

Någon behövde hjälp i ett annat rum så Eva lämnade Jesper och Julia; de hade så mycket att prata om att de inte saknade sällskapet. De hade fått vissa rapporter om varandra under åren genom Tobbe som de båda fortfarande hade kontakt med, men de hade inte träffats på flera år.

”Jag måste säga att jag är sjukt glad över att se dig”, sa Jesper. ”Om du bara visste hur plågsamt trist det kan vara här ibland. En del verkar inte ha något liv. Och många har lite svårt med det där att jag kommer hit utan barnens mamma.”

Han grimaserade och Julia skrattade.

”Jo, jag känner igen det där”, sa hon, ”och då är jag ändå mamma och jag antar att jag slipper en del av vad du får utstå. Jag minns hur det var när Aida var liten dock. Då var det många som kom med pikar för att jag var så ung.”

”Hur är det med Aida förresten?”

”Bara bra”, sa Julia och log. ”Hon går i skolan och på fritiden ritar hon upp papper motsvarande en mindre skog. Hon har helt klart ärvt sin pappas konstnärliga talang.”

”Är allt bra med Anton?”

”Jo, det är bra. Vi pratar inte så mycket om det inte är något med Aida, men det är inte lika spänt som det var de första åren. Han mår bra tror jag; det verkar så i alla fall. Aida är där varannan vecka. Han bor inte heller så långt härifrån faktiskt.”

”Då var det kanske honom jag såg häromdagen. Jag tyckte att det var likt honom.”

”Det var det säkert.”

Ett högt skrik avbröt samtalet. Medan de vuxna pratade hade barnen bekantat sig med varandra, men nu hade de alla tre siktat in sig på samma leksak och var missnöjda när de inte kunde ha den allihop. Jesper letade upp ett par liknande saker och snart var de alla nöjda igen.

”Hur gammal är din?” frågade Jesper.

”Född i augusti.”

”Mina också. Tionde.”

”Och Jenny är född den sjuttonde.”

”Då är de precis jämngamla alltså. Kul!”

Jespers telefon ringde och avbröt dem den här gången. Jontes namn skymtade på skärmen och Jesper svarade glatt.

”Hallå du”, sa han. ”Vad har du på hjärtat?”

”Saknar dig”, sa Jonte.

Jesper skrattade. ”Saknar dig också.”

”Men jag ringde egentligen mest för att berätta att jag har pratat med mina föräldrar och dom tar barnen över lunch på lördag. Dom kommer och hämtar dom vid tio och kommer hem med dom igen någon gång på eftermiddagen.”

”Och vad ska vi ta oss till med all den tiden?”

”Jaha du, jag tror att vi kan komma på något.”

”Det tror jag också.”

”Vi ses sen. Pussa gullungarna från mig.”

”Det ska jag göra. Puss. Hej.”

”Puss.”

Jesper log stort när han avslutade samtalet med Jonte. De skulle bara vara barnfria några timmar, men ibland räckte det med det lilla. Och de hade inte varit utan barnen sedan de föddes annat än när de sov. Han misstänkte att de förmodligen skulle vara för trötta för att orka göra något spännande, men han såg ändå fram emot att få vara med bara Jonte.

”Jonte antar jag?” sa Julia.

Jesper nickade.

”Jag har fortfarande lite svårt att fatta att ni fortfarande är ihop.”

Jesper log och höll fram sin vänsterhand. ”Gifta till och med”, sa han.

”Du får ursäkta, men det hade man inte trott.”

”Nej, man hade väl inte det. Vi pratade faktiskt om det igår. Att vi inte själva hade trott det ens.”

”Men jag är glad för er skull. Ni var alltid så fina ihop. Ni passar verkligen för varandra. Det var bara lite oväntat efter all den där tiden.”

”All den där tiden då jag skamlöst flörtade med Jonte och han bestämt hävdade att han var straight, menar du?”

Julia skrattade. ”Ja, precis.”

”Jag är glad att han hade fel på den punkten”, sa Jesper. ”Han är det bästa som har hänt mig. Ja, förutom de där två lintottarna”, la han till och nickade mot barnen.

”Vet ni vem som är biopappa?” frågade Julia. ”Alltså, inte för att det spelar någon roll. Och det är inte min ensak. Jag menar–”

”Det är lugnt. Och jo, vi vet. Dom är mina. Jontes syrra är biomamma.”

”Åfan!” sa Julia. ”Men det förklarar varför jag hade så svårt att bestämma vem av er dom liknar. Dom har Jontes ögon, men munnen ser ut att vara din.”

Jesper log. ”Mm. Jag tror det. Jossa och Jonte är egentligen inte så lika, men just ögonen är ett utmärkande familjedrag. Deras andra syrra har dom också. Och Jossas egna barn.”

Det kändes som om tiden flög iväg. Innan de visste ordet av kom Eva och meddelade att det var dags för fika.

”Oj!” sa Jesper. ”Är klockan redan så mycket? Jag brukar tycka att tiden sniglar sig fram. Vet inte hur många gånger jag brukar kolla på klockan innan det äntligen är fikadags.”

”Du vet vad man säger om trevligt sällskap”, sa Julia.

”Jag hoppas att du kommer hit fler gånger.”

”Det gör jag gärna om du är här. Jag ska vara hemma några månader till. Vi kanske kan hänga lite ibland?”

”Mer än gärna! Nu är det ju snart varmt nog att börja utforska lekparkerna dessutom och jag tar gärna emot lite sällskap. Vi hade visserligen en föräldragrupp på BVC, men jag kände mig aldrig riktigt så hemma där så det umgänget rann ut i sanden. Det kan vara okej här, åtminstone för barnens skull, men jag får erkänna att jag känner ett sug efter vettig vuxenkontakt.”

”Då bestämmer vi det, tycker jag. Jag fattar inte varför vi inte har hörts av på så länge. Jag har faktiskt saknat dig.”

Jesper kramade om Julia. ”Och jag dig”, sa han och pussade henne i pannan. ”Du är ju trots allt det närmaste jag någonsin har kommit en relation med en tjej.”

Julia skrattade och tittade på honom med lyfta ögonbryn. ”Så nära minns jag inte att vi var”, sa hon.

”Jag och Tobbe knullade trots allt när du låg i samma säng ett par gånger”, viskade Jesper och blinkade med ena ögat.

”Ja, det gjorde ni ju faktiskt. Jag antar att det räknas. Bäst du inte säger något till Jonte om att vi träffas då. Han kanske blir svartsjuk.”

”Ja, det är nog kanske bäst”, sa Jesper.

De skrattade båda två medan de plockade ihop leksakerna som deras barn hade spridit ut. Det var lustigt hur lite som egentligen behövdes för att en dag skulle förvandlas från okej, till riktigt bra, tänkte Jesper. Han hade varit nöjd med att vara pappaledig och ta hand om tvillingarna, men en vuxen vän att prata med kändes som den där pusselbiten som hade saknats för att göra livet helt. Han vågade knappt tänka på hur lyckligt lottad han var; livet hade verkligen blivit långt bättre än han hade räknat med. De där plågsamma åren under högstadiet och ensamheten på senare år hade varit väl värt besväret om det var det här som var belöningen.