Maja träffar Elias

Titel: Maja träffar Elias
Karaktärer: Maja, Elias, Johannes
Ordantal: ca 1300
Sammandrag: Allt Johannes har sagt om den underbara Elias har gjort Maja nyfiken. Nu ska hon äntligen få träffa honom, men det blir inte riktigt som hon hade tänkt sig.
Bakgrund: Kärlek vid första ögonkastet


”Johannes Nordin! Om du kunde vara så snäll att slita dig från din älskade loverboy i bara fem minuter och komma hit och träffa din bästa vän när du nu har bestämt att vi ska träffas. Om du nu minns mig och inte är för upptagen med att knulla det vill säga.”

Det regnade och det var kallt och Maja hade stått och väntat på Johannes i minst en kvart. Och hon tyckte inte om folk som inte kunde komma i tid. Hon älskade Johannes mest i hela världen, men inte ens han var ursäktad.

Maja avslutade telefonsamtalet – hon hade ändå inte pratat med Johannes utan bara med hans telefonsvarare – med en ilsken knapptryckning och stoppade telefonen i väskan. När hon tittade upp stod en okänd, men något bekant, kille framför henne. Han var lång som en flaggstång och hade hår minst lika lockigt som hennes eget och en färgglatt randig halsduk virad flera varv runt halsen.

”Jag antar att det är du som är Maja”, sa killen och log mot Maja.

Det tog inte mer än tio sekunder innan polletten trillade ner och Maja förstod att det var nyss nämnda ”loverboy” som stod framför henne, i egen hög – och hjälp var han lång! – person. Maja ville helst bara sjunka genom marken, men killen fortsatte att le och sträckte fram en hand.

”Hej, det är jag som är Elias”, sa han och skakade entusiastiskt Majas hand. ”Trevligt att träffas.”

”Ja, detsamma”, sa Maja när hon äntligen återfick målföret. ”Och ja, det är jag som är Maja om det inte var uppenbart”, la hon till även om det egentligen kändes överflödigt.

”Du kanske undrar vad jag gör här och var Johannes är?” frågade Elias.

”Jo, ja, faktiskt.”

Elias log igen och den killen kunde då le. Det var svårt att inte smittas av hans varma smil. Han sken som en sol.

”Ja, jag hann ju höra att du hade några egna teorier”, sa Elias och småskrattade.

Maja tittade generat ner i backen. Hon hade aldrig sagt så där om hon hade vetat att Elias eller någon annan skulle höra. Det var en sak att hon sa så till Johannes som hon hade känt nästan hela sitt liv. Det var något helt annat att säga det så att en vilt främmande människa hörde det. Och även om de hade setts som hastigast en gång, och även om Maja hade hört en del – ja, en hel del faktiskt – om unge herr Söderström, och han förmodligen hade hört en del om henne också så var det första gången de faktiskt pratade med varandra.

”Jag kan garantera att jag inte har något att klaga på när det gäller mitt och Johannes sexliv”, sa Elias. Han log fortfarande stort. ”Men just den här gången”, fortsatte han, ”är det helt andra orsaker till att jag är här och Johannes inte är det. Och att vi är sena, vilket jag förresten ber om ursäkt för.”

Maja hade lust att muttra något irriterat till svar, men Elias charm gjorde det omöjligt att göra något annat än att godta ursäkten.

”Men här kan vi inte stå”,  sa Elias och drog med sig Maja. ”Vi går i förväg så kommer nog Johannes snart. Han fick punka och hade inget laddat busskort och hans mobil hade laddat ur så han kunde inte ens köpa en sms-biljett. Han ringde mig hemifrån och vi kom överens om att jag skulle åka i förväg så skulle han komma så snart han hade lyckats ladda busskortet.”

Elias ledde in Maja på ett kafé som hon aldrig hade varit på trots att hon hade bott i stan i hela sitt liv bortsett från de senaste månaderna. Det såg mysigt ut dock, och det var både varmt och torrt så hon såg ingen anledning att klaga. Och när Elias sköt ut en stol till henne och tog hennes jacka visste hon att allt var förlåtet, även sånt som eventuellt skulle hända i framtiden.

Johannes och Elias hade träffats några veckor tidigare när de hade börjat på lärarprogrammet tillsammans. Maja hade fascinerat lyssnat när Johannes hade ringt henne redan på uppropsdagen och berättat om den här killen som han hade träffat. De hade gått och fikat efter uppropet och Johannes var totalt betagen. Maja hade varit både förvånad och förundrad, men också riktigt glad över att höra Johannes så begeistrad. Han hade aldrig visat intresse för någon på det sättet förut. Och det roliga var att han inte verkade fatta det själv.

Maja hade inte kunnat låta bli att påpeka det uppenbara. ”Tänk att du gått och blivit kär”, hade hon sagt, och även om Johannes hade försökt förneka det i början hade det ganska snabbt gått över och det blev snart officiellt att Johannes var kär.

Johannes hade varit med ett par tjejer tidigare, men han var oftast så aningslös när det gällde tjejer som visade intresse för honom att Maja länge hade misstänkt att han kanske var gay. Å andra sidan hade han aldrig visat något intresse för killar heller så hon hade inte varit helt säker. Vad hon var säker på var att hon var glad att höra honom kär och hon höll både tummar och tår för att han skulle få sin Elias till slut.

Maja och Johannes hade varit kompisar så länge de kunde minnas, bästa kompisar. De hade gått i samma klass under hela grundskolan och på samma gymnasieskola. De hade umgåtts mest hela tiden, i vått och torrt, och när Maja flyttade till en annan stad för att plugga pratade de i telefon varje kväll. Och varje kväll lyssnade Maja när Johannes pratade om underbara Elias och vad hon hade sett så här långt så levde han definitivt upp till Johannes lovordande beskrivning.

”Du”, sa Elias och la en hand ovanpå Majas. Han flackade med blicken och såg generad ut. ”Jag måste bara få passa på att be om ursäkt för missförståndet sist vi sågs. Jag har förstått nu att du och Johannes bara är vänner. Jag var för snabb med mina slutsatser när jag såg er tillsammans.”

”Det är lugnt”, sa Maja.

”Det är det egentligen inte, men det är snällt att du säger det. Och det blev ju bra till slut.”

”Ja, det blev ju det. Och tur var väl det för om du hade sårat Johannes hade jag eventuellt behövt döda dig. Ingen bråkar med min Johannes ostraffat.”

Maja gjorde sitt bästa för att se skräckinjagande ut, men Elias skrattade bara.

”Bra att veta”, sa han. ”Men tro mig. Jag har inga intentioner att göra honom illa.”

”Bra”, sa Maja. ”För han förtjänar att vara lycklig. Jag älskar honom. Som en bror”, la hon till för säkerhets skull.

”Och när man talar om trollen”, sa Elias när en regnvåt Johannes klev in genom dörren.

Johannes såg sliten ut och håret hängde tungt och stripigt av regnet, men när han fick syn på Elias sken han upp. Maja tänkte att hon nog aldrig hade sett honom lyckligare. Att vara kär klädde honom verkligen.

Maja kände ett styng av avundsjuka när hon insåg att hon inte längre var den viktigaste i Johannes liv, vilket han bekräftade genom att gå fram och kyssa Elias som om Maja inte ens var där. Men det räckte att titta på honom, att se hur han fullkomligt strålade, för Maja att känna att hon kunde ta det. Och det var ju inte så att hon hade förlorat en vän. Det var ju så, som det så klyschigt brukade heta, att hon hade fått en till. För bara den här korta stunden med Elias hade räckt för att bekräfta att han faktiskt var så bra som Johannes hade fått det att låta som. Maja kände att hon inte skulle ha några som helst problem att ha Elias i sitt liv.