Karins hemlighet

Titel: Karins hemlighet
Karaktärer: Kalle, Karin, Jens
Ordantal: ca 550
Sammandrag: En dag inser Karin att hon inte längre kan blunda för vad hon egentligen redan vet.
Bakgrund: Serien Vännerna

Karin bläddrar igenom sin kalender. Hon visste att hon hade haft mens när hon var på Antons fest och det var tre, fyra – fan – fem, sex – dubbel-fan – sju veckor sen. Hon hade haft regelbunden mens sen hon var sexton. Alltid fyra veckor emellan, möjligtvis plus/minus ett par dagar, men aldrig så mycket som tre extra veckor.

Det var löjligt egentligen att hon inte hade fattat det tidigare. Så många gånger som hon hade tittat på en film eller teveserie och suckat när den kvinnliga huvudpersonen inte fattat vad som pågick trots illamående, svullen mage och oförklarlig trötthet. Och nu satt hon här själv och först tre veckor efter att hon borde ha reagerat började pusselbitarna falla på plats.

Hon hade somnat i soffan framför teven fem kvällar i rad och ändå knappt orkat ta sig ur sängen på morgonen. Hon hade varit sjukt hungrig samtidigt som hon hade haft svårt att få i sig minsta lilla. Hon behövde kissa hela tiden och hon var så svullen om magen att det var svårt att knäppa byxorna. Och det som borde ha varit den avgörande ledtråden: hon borde ha fått mens för tre veckor sedan.

---

Kalle satt vid köksbordet och förberedde morgondagens lektion om sjuttonhundratalslyrik. Han satt precis och bläddrade i en antologi för att försöka hitta bra exempel som han kunde visa för klassen när Karin kom hem. Hon ropade ett snabbt ”Hej” men försvann in i badrummet innan Kalle hade hunnit titta upp.

Hon hade betett sig lite märkligt på sistone, tänkte Kalle. Hon hade varit så trött och så fort han sa något om det hade hon antingen blivit arg eller börjat gråta. Han vågade knappt ens öppna munnen längre för att inte göra henne upprörd. Han undrade om det var något på jobbet som hade hänt. För det hade väl inte med honom att göra? De hade det väl bra, hade de inte?

Han hade precis återgått till romantiken när Karin kom ut från badrummet. Hon hade varit där inne länge, tänkte Kalle, men han hann inte fundera mer på det när Karin slog sig ner mittemot honom. Hon suckade och sa: ”Det är något som vi måste prata om.”

---

Jens hade inte ens hunnit hem från jobbet när Karin ringde och bad honom komma hem till henne och Kalle. Hon hade inte sagt det, men han hade förstått att hon ville att han skulle komma med en gång. Vad det än var så var det viktigt, så mycket hade Jens förstått.

Han brydde sig inte om att ringa på utan klev direkt in; han var en tillräckligt frekvent gäst i deras hem att det inte kändes som om det behövdes. Kalle och Karin satt vid köksbordet och stämningen var tryckt. Jens kunde inte stoppa obehagsklumpen från att börja växa i hans mage. Vad var det egentligen som hade hänt?

Karin log matt när hon fick syn på Jens. ”Sätt dig”, sa hon. Och först då fick han syn på den vita plaststickan som låg på bordet. Karin såg att han såg och hon sträckte fram den mot honom så att han tydlig kunde se texten i den lilla rutan. Han förstod plötsligt varför han var där. Karin var gravid och ingen av dem kunde veta om det var han eller Kalle som var pappan.