Jesper träffar Jonte

Titel: Jesper träffar Jonte
Karaktärer: Jesper, Jonte, Frasse, Tobbe, Oskar, Frida, Anton, Markus, Carolina, Emil, Veronika
Ordantal: ca 5280
Sammandrag: Jesper och Jonte blev kära i varandra till slut, men då hade de redan känt varandra ett tag. Så här gick det till när de träffades första gången.
Bakgrund: Party i Palatset och Kärleksjakten


 ”Men kom igen nu, Jeppe. Det är klart att du ska komma. Det blir ju ingen riktig fest utan dig.”

Jesper suckade. Han hade lyssnat på Tobbes tjat en lång stund redan, men det verkade som om Tobbe inte planerade att ge sig om inte Jesper gav med sig först.

”Fine”, sa han trött. ”Men det betyder att du är skyldig mig en tjänst. Jag är sunkig och trött och det kommer krävas jobb om jag ska lyckas bli partyfin ikväll.”

”Äsch, det tror jag inte, du är alltid så söt. Dessutom kommer det vara värt det. Du kommer tacka mig efteråt, jag lovar.”

”Knappast, men visst, det kan säkert bli kul.”

”Det är klart att det blir! Vårt hem kommer att bli tidernas partypalats”, sa Tobbe entusiastiskt.

Tobbe hade precis flyttat till en fantastisk lägenhet som han delade med tre andra. Lägenheten låg nästan mitt i stan och de rymliga rummen hade en makalös takhöjd och var fulla med vackra detaljer som eleganta kakelugnar, stuckatur och sirliga bårder. Att kalla det för ”palats” var inte långt ifrån sanningen.

Och det var inte utan att Jesper var lite avundsjuk. Tobbe hade flyttat till Staden direkt efter studenten och två år senare levde han bekymmersfritt studentliv medan Jesper fortfarande delade lägenhet med sin lillebror i Grannstaden och harvade på med ett jobb som han egentligen inte ville ha.

Det var inte det att Jesper inte hade några planer inför framtiden. Tvärtom, han hade massor av planer, men de var så många att han inte riktigt visste i vilken ände han skulle starta. Istället hade han valt den enkla vägen och blivit kvar i Grannstaden. Han jobbade som elevassistent åt en 7-årig tjej som satt i rullstol på grund av en muskelsjukdom och som hade svårigheter att röra även andra delar av kroppen, men som var så skärpt att Jesper ibland undrade vem som var den smartaste av dem två.

Jesper trivdes med sitt jobb större delen av tiden, men det var inte så han hade tänkt sig sin framtid, och han hade faktiskt börjat försöka göra några förändringar. Om han bara hade lyckats höja sitt resultat på högskoleprovet den här gången kanske han äntligen kunde komma in på juristlinjen. Hans betyg var okej, men hittills hade de inte varit tillräckliga. Och han kände att det började bli dags att lämna stan snart.

Frasse planerade att ge sig ut och resa efter studenten och Jesper hade ingen lust att bo kvar i lägenheten själv. Även om han såg fram emot att bo på egen hand var han inte så sugen på att bo just där. Kanske kunde han få tag på en egen liten lya i Staden om han väl kom in på utbildningen. Om han sen bara kunde träffa en snygg och trevlig karl också så skulle han vara nöjd. Men det var nog för mycket begärt, kände han. Det skulle förmodligen inte hända inom den närmaste framtiden.

Några timmar senare var Jesper på plats i Palatset och festen i full gång. Jesper skulle hellre dö än erkänna det för Tobbe, men han hade faktiskt roligt. Det var mycket folk och bra musik och han hade fått ett helt gäng komplimanger och bara ett par skeptiska ögonkast för sin partystass. Han hade dansat sig svettig och var nu på väg till köket för att dricka vatten när han praktiskt taget gick rakt in i Tobbe, som han knappt hade hunnit prata med på hela kvällen.

Tobbe fångade Jesper och de snurrade runt ett varv. De skrattade båda.

”Du ser glad ut”, sa Tobbe. ”Erkänn att det här är bra mycket bättre än att sitta hemma med brorsan.”

Jesper himlade med ögonen. ”Som om Frasse skulle sitta hemma en fredagskväll. Den ungen festar mer än jag någonsin har gjort.”

”Ja, ja, och det gör det ju ännu mer värt att komma hit och vara lite social. Det här är väl bättre än att sitta hemma själv?”

Jesper svarade inte direkt så Tobbe nöp honom i armen. ”Kom igen nu, visst är det bättre?”

”Okej, jag kan sträcka mig till att erkänna att det är bättre, men mer än så får du inte”, sa Jesper och skrattade.

Tobbe gick upp på tå och pussade Jesper på kinden. ”Jag vet att du har roligt även om du inte vill erkänna det.”

Jesper stack ut tungan till svar.

”Var är du på väg, förresten?” frågade Tobbe.

”Köket”, förklarade Jesper och pekade i den riktningen. ”Behöver lite vatten.”

”Är du full?”

”Ganska så, men vattnet var mest för att jag har svettat ur mig alla vätskedepåer på dansgolvet. Jag behöver påfyllning.”

”Okej, jag hänger på”, sa Tobbe och la en arm runt Jesper. ”Det känns som om vi ses alldeles för sällan nuförtiden och jag får väl anstränga mig lite nu när jag lurat hit dig.”

Vid köksbordet satt ett gäng människor och lyssnade andäktigt på Anton som verkade förklara något väldigt viktigt. Tobbe och Jesper stod kvar vid diskbänken och betraktade dem nyfiket.

”Ligger du nåt med Anton numera?” frågade Jesper.

”Nä, han och Julia började bli så nära att det kändes som om förhållandet var för trångt för tre. Jag backade undan, skyllde på att jag hade träffat någon annan.”

”Har du det då?”

”Vad då?”

”Träffat någon annan.”

Tobbe tog en klunk ur sitt vattenglas. Han log lurigt och ryckte på axlarna. ”När har jag inte träffat någon annan?” frågade han.

”Å förlåt, jag råkade visst glömma att jag är kompis med stans största Casanova.”

”Äsch, jag bara gillar att variera mig.”

”Ja, och det är väl bra. Bry dig inte om mina bittra kommentarer. Jag är bara avundsjuk. Jag har inte fått ligga på jag vet inte hur länge. Jag tror att jag har glömt bort hur man gör.”

Tobbe lutade sig och viskade i Jespers öra: ”Om du inte får något bättre erbjudande är du välkommen att spendera natten i min säng så ska jag nog kunna friska upp minnet på dig.”

”Å tack”, sa Jesper syrligt och blängde på Tobbe. ”Du vet verkligen hur du ska pigga upp en karl. Men du, jag tror att jag står över tycka-synd-om-knull.”

Han plutade trumpet med munnen och såg stött ut.

Tobbe suckade. ”Du väljer själv. Jag försökte bara vara juste. Och du vet lika väl som jag att jag inte skulle ens erbjuda om jag inte ville ha dig. Bara för att jag inte vill vara ihop med dig betyder det inte att jag inte gillar dig. Eller gillar att ha sex med dig. Det vet du att jag gör.”

Jesper log matt. ”Jo, jag vet. Och det är snällt av dig att du erbjuder. Och kanske att jag är lite mer lättövertalad senare i kväll. Jag skulle bara vilja träffa någon. Du vet, något lite mer seriöst. Inte bara för att lätta på trycket.”

”Då var det väl bra att du kom hit ikväll. Någon måste det väl finnas som vi kan para ihop dig med.”

”Jag vet inte”, sa Jesper. Han tvekade. Visst fanns det ett par snygga killar i sällskapet, men de verkade antingen upptagna eller åtminstone alldeles för straighta. Det var egentligen bara en kille som han inte helt hade uteslutit, men han hade inte heller haft chans att prata med honom så han visste ingenting om vem han var.

”Vad vet du om den där killen?” frågade Jesper och nickade diskret mot killen i fråga.

Tobbe var inte lika diskret och pekade med hela handen. ”Han i den vita skjortan?”

Jesper slog till Tobbes hand så att han slutade peka. ”Ja, han i vitt”, svarade han. ”Jag har inte sett honom förut. Vem är han?”

Tobbe skakade på huvudet. ”Jag vet inte så noga om jag ska vara ärlig. Han är visst polare till Markus. Du vet Markus va?”

”Det är en av killarna i bandet eller?”

”Mm. Han som inte ser lika mycket ut som en estet. Den yngre av dom. Lång och blond.”

Jesper nickade. ”Ja, tror att jag vet vem du menar. Så dom är kompisar?”

”Ja, jag tyckte i alla fall att Oskar sa något om det. Att den här andre killen precis gjort slut med sin flickvän och var lite deppig och att Markus ville ta med honom för att pigga upp honom.”

”Flickvän? Straight alltså”, konstaterade Jesper.

”Vad vet jag”, sa Tobbe och ryckte på axlarna. Han la huvudet lite på sned och granskade killen. ”Han ser ut som om han skulle kunna vara bi.”

Jesper himlade med ögonen. ”Du vet mycket väl att det inte går att se på folk”, sa han.

Tobbe låtsades bli förolämpad och slog sig för bröstet. ”Vad då? Ifrågasätter du min utsökta gaydar?!”

Killen som de nyss hade pratat om reste sig från bordet.

Tobbe gav Jesper en inte fullt så diskret knuff och viskade: ”Nu har du din chans, gå och prata med honom.”

Jesper skulle precis protestera, men orden fastnade i halsen när killen log mot honom när han passerade Jesper och Tobbe.

”God damn!” sa Tobbe så snart killen var utom synhåll. Både han och Jesper hade följt honom med blicken. ”Om du inte vill ha honom så tar jag honom. Han är snygg! Varför har jag inte sett det förut?”

”För att du var för upptagen med att dreggla över någon annan, kanske?”

Tobbe skrattade. ”Förmodligen. Men ärligt, han är redig snygg alltså.”

”Mm”, sa Jesper. ”Han är det.”

Och det var han. Kläderna var kanske inte så mycket att komma med. Vanliga jeans och en enkel, vit skjorta. Lite för stelt och tillknäppt för Jespers smak, men samtidigt var det klassiskt och stilrent. Och det där leendet han hade gett dem när han gick förbi var närmast förtrollande. Jesper kunde mycket väl kunna tänka sig att se det igen. Helst i en situation när det bara var dem två. Helst när de var nakna.

”Men gå och prata med honom då!” uppmanade Tobbe och väckte Jesper ur hans dagdröm. ”Det skadar väl inte.”

”Nä, det gör det väl inte.” Jesper kunde mycket väl tänka sig att prata med honom, men han var lite blyg och tyckte att det var jobbigt att ragga på folk. Oskyldigt, oseriöst flörtande var okej, men så fort det blev mer allvarligt blev det genast svårare.

Tobbe knuffade Jesper bort mot korridoren. ”Seså, iväg med dig. Och jag vill inte se dig förrän du åtminstone har tagit reda på vad han heter.”

”Okej”, sa Jesper. ”Men då måste jag nog ha lite flytande styrka först.”

Han tömde vattenglaset och rotade rätt på vinflaskan som han hade öppnat tidigare och bara druckit knappt hälften ur. Han fyllde det nu tomma glaset med vin, tog ett par klunkar och fyllde upp det igen.

”Sådär”, sa han. ”Mer redo än så här blir jag nog inte.”

Tobbe gav honom en puss på kinden och vinkade iväg honom. ”Lycka till”, mimade han innan han gick för att slå sig ner vid köksbordet med de andra.

Jesper gick runt i lägenheten och letade efter den snygge främlingen. Det var gott om folk i de flesta rummen, men han hade ingen lycka med sin jakt. Till slut bestämde han sig för att ge upp och slå sig ner i vardagsrummet och titta på de som dansade istället.

Han hade inte suttit där länge när någon satte sig bredvid honom. Han tittade upp och mötte ett par varma, bruna ögon och det där magiska leendet som han redan hade hunnit tänka så många gånger på.

”Hej”, sa killen. ”Är det okej att jag sitter här? Du såg så ensam ut. Men det kanske var självvalt?”

Jesper rätade på sig. ”Nej, det är lugnt. Jag bara kollade in dansen en stund.”

”Du är inte sugen att dansa själv då?”

”Nä”, sa Jesper. ”Jag dansade rätt mycket förut. Är lite matt nu faktiskt. Har jobbat idag och varit uppe sen ottan. Ja, innan ottan egentligen.”

”Vad jobbar du med?” frågade killen och det var inledningen på en lång ”lära-känna-varandra-stafett” med alla de vanligaste frågorna.

Killen hette tydligen Jonathan, men de flesta kallade honom för Jonte och det tyckte han att Jesper också skulle göra. Han gick sista året på gymnasiet, berättade han, vilket förvånade Jesper som hade gissat att Jonte var minst lika gammal som han själv.

”Du jag måste bara få fråga–” sa Jonte när de hade pratat en stund och Jesper precis hade berättat att han spelade gitarr.

Jesper avbröt honom innan han hunnit prata färdigt. ”Jo, jag är bög”, sa han och himlade lätt med ögonen. Om han hade fått pengar varje gång han hade behövt besvara den frågan skulle han vara rik vid det här laget.

Jonte tittade konstigt på honom. Han rynkade pannan och la huvudet lite på sned.

”Okej”, sa han. ”Det var väl – öhm – bra. Men det var inte det jag undrade.”

Nu blev Jesper nyfiken på riktigt. Han hade varit så säker på att Jonte var precis som alla andra. Men om det inte var vad han undrade, vad kunde det då vara?

Jonte sträckte fram en hand och strök över Jespers klänningsärm. ”Jo, jag undrade, är det äkta linne eller någon slags blandning?”

Jesper blev så förvånad att han inte kunde hindra sig själv från att börja skratta. ”Okej”, sa han. ”Den frågan hade jag inte räknat med. Men ärligt talat så vet jag inte så noga. Jag brukar inte ha någon direkt koll på det. Väljer det som är snyggt liksom.”

”Är det krångligt att stryka?”

Jesper ryckte på axlarna. ”Inte så värst.”

Jonte nickade. ”Då är det troligtvis inte riktigt linne. Det brukar vanligtvis vara en mardröm att få slätt.” Han höll upp en hand mot Jesper nacke. ”Är det okej om jag kollar på lappen?”

”Visst.” Jesper vände sig så att Jonte lättare skulle komma åt.

”Äsch”, sa Jonte besviket. ”Det stod inte där. Det finns nog en annan lapp någonstans. Troligtvis i sidsömmen”, la han till och pekade mot Jespers sida.

”Öhm”, sa Jesper och visste inte riktigt vad han skulle göra. Han stoppade in en hand under klänningskjolen och följde sömmen en bit upp och hittade mycket riktigt en annan lapp. ”Du får gärna kolla på den”, sa han. ”Det är okej.”

Jesper drog upp kjolen och Jonte flyttade närmare. Jesper försökte att inte tänka på hur bra det kändes när Jontes hand nuddade hans lår när Jonte letade efter lappen.

Det var över alldeles för snabbt och Jonte satte sig tillbaka bredvid Jesper.

”Det var som jag misstänkte”, sa han. ”Blandmaterial. Men det ser nästan äkta ut om man bortser från att det är slätare. Snyggt.”

Jesper nickade fåraktigt. Han hade aldrig diskuterat tygsorter med en annan kille förut. Ärligt talat hade han nog aldrig diskuterat tygsorter med någon alls förut.

”Alltså, jag syr en del själv”, förklarade Jonte. Han tittade på Jesper och log generat. ”Ibland smiter sömnadsnörden i mig ut. Sorry.”

”Alltså, det är lugnt. Jag blev bara lite förvånad. De flesta som jag träffar första gången när jag klänning brukar bara fråga om jag är bög.”

Jonte granskade Jesper. ”Ja, just det, du har klänning på dig”, sa han som om han inte hade sett det förut. ”Det tänkte jag faktiskt inte på.”

Jesper lyfte ögonbrynet. ”Säkert?” frågade han.

”Jag antar att jag bara såg tyget”, sa Jonte och skrattade lite.

”Du är nog lite knäpp”, sa Jesper och skrattade han med. Men innerst inne kände han en pirrande känsla. Den här killen hade lyckats se bortom att han var en kille i klänning, det måste betyda något, va?

De satt tysta en stund. Jesper tömde det sista i sitt vinglas och Jonte halsade de sista klunkarna ur sin ölflaska. Jonte vickade lite på flaskan när den var tom. ”Jag ska nog gå och hämta en till”, sa han och Jesper kände hur modet sjönk. ”Vill du ha något?” frågade han och Jesper kände hur modet kom tillbaka.

”Det står en vinflaska på diskbänken. Det bör vara tillräckligt för ett glas till kvar. Jag tror att den var grön, etiketten var i alla fall vit med ett slott på. Korken sitter i.”

Jonte log. ”Jag ska göra mitt bästa”, sa han och försvann ut i köket.

Jesper tittade på de som svingade runt på dansgolvet. Under tiden han och Jonte hade pratat hade han nästan helt glömt bort att det var andra i rummet.

”Jag hoppas att det här är rätt.”

Jesper vände sig om och såg Jonte räcka fram en vinflaska mot honom. Jesper granskade flaskan ett ögonblick och nickade. ”Jag tror det”, sa han. ”Det ser ut som min. Och om det skulle visa sig vara någon annans så får väl han eller hon ta min istället.”

Jonte satte sig på golvet bredvid Jesper igen. Jesper var förundrad över hur naturligt deras umgänge kändes. De hade bara känt varandra max ett par timmar och redan kändes det som om det var betydligt längre. Det var så avslappnat och enkelt, som om de kunde prata om allting.

”Hur hamnade du här ikväll?” frågade Jonte.

”Tobbe”, sa Jesper. ”Vi är gamla kompisar. Gick i samma klass på gymnasiet. Spelade musik ihop.” Och knullade. Men det sa han inte. ”Vi ses inte lika ofta nu sen Tobbe flyttade hit till stan. Jag jobbar jämt och han har en helt annan dygnsrytm. Han tjatade och jag gav med mig till slut.”

”Vad bra”, sa Jonte. Han log generat och fingrade nervöst på sin ölflaska. Jesper kunde inte hindra fjärilarna från att börja flaxa i hans bröst.

”Det kan tänkas ha varit någon form av utpressning inblandad.”

Jonte skrattade och skakade på huvudet. ”Vänner alltså!”, sa han. ”Markus är likadan. Han sa att om jag inte följde med honom hit så skulle han konfiskera hela min skivsamling och inte ge tillbaka den förrän jag slutade deppa.”

”Var det någon speciell anledning till deppandet?” fiskade Jesper.

Jonte tog en klunk öl. Han tittade på människorna på dansgolvet och verkade tveka med svaret. Till slut öppnade han munnen. ”Min flickvän gjorde slut för ett par veckor sen”, sa han.

”Okej”, sa Jesper. ”Ja, det kan ju få vem som helst deppig.”

”Egentligen är det väl inte så farligt. Det var bara oväntat. Vi hade varit ihop så länge och jag hade liksom vant mig vid att det var vi. Men när jag tänker efter så var det nog bäst som hände. Vi var rätt olika.”

”Olika behöver inte nödvändigtvis vara dåligt.”

Jonte sneglade mot Jesper och log. ”Nä, men jag tror inte att vi passade så bra ihop egentligen. Vi hängde nog mest ihop av gammal vana. Jag borde tacka henne istället.”

”Det är bara på det igen!” sa Jesper och hoppades att han inte lät riktigt lika fånigt klämkäck som han kände sig.

Jonte skrattade bara. ”Mm, det är väl det”, sa han.

”Så har du sett någon här som verkar intressant?” frågade Jesper.

Jonte sneglade mot honom och log generat och Jesper kände hur hjärtat började slå snabbare. När Jonte nickade var Jesper så nervös att han nästan inte vågade andas, men när Jonte tittade längtansfullt mot Frida som stod på andra sidan dansgolvet kändes det som om Jespers hjärta gick i tusen bitar.

”Jag vet att det är dumt”, sa Jonte. ”Jag menar, hon har ju pojkvän och så, men hon är väldigt snygg.”

Jesper litade inte på att hans röst skulle hålla så han nickade bara och tittade ner i golvet.

”Och du då?” frågade Jonte. ”Har du spanat in nån? Eller du kanske redan är tillsammans med nån förresten?”

Jesper skakade på huvudet. ”Nej, jag är singel”, sa han. Han valde medvetet att inte besvara den första frågan. Han visste inte om han skulle klara av att ljuga, och han tänkte inte berätta för Jonte att det var honom han hade spanat in.

Jonte nickade och tittade också ner i golvet. Det var som om Jesper inte hade behövt säga något, det var som om han hade förstått ändå. Och det gjorde ont i magen när Jesper tänkte på det. Det var inte första gången han förälskade sig i någon som han inte kunde få.

”Öhm”, sa Jonte. Han fingrade med etiketten på ölflaskan igen. Han hade rivit av större delen av den redan. ”Jag känner att jag borde säga något. Det var inte meningen om jag– Jag menar. Du verkar vara en trevlig kille och så, men–”

”Men du är inte intresserad”, fyllde Jesper i. ”Det är lugnt.”

”Om jag hade varit bi eller gay hade jag–”

Jesper log stelt. ”Det vet du inte, men tack, antar jag.”

Jonte nickade och fortsatte titta ner i golvet. Det som alldeles nyss hade varit enkelt och naturligt blev helt plötsligt till en obekväm tystnad.

Jesper skruvade på sig. ”Jag ska nog–”, sa han och pekade mot hallen.

”Mm”, sa Jonte.

”Men det var trevligt att träffas. Vi ses säkert igen.”

”Ja, det gör vi.”

Jesper reste sig. ”Jag ska inte börja gråta”, tänkte han för sig själv. Han hade varit med om det så många gånger förut, och han visste inte varför han blev så besviken den här gången. Det var som om det var något speciellt med Jonte, och det var ju rent ut löjligt egentligen. Men när Jesper vände sig om precis innan han lämnade vardagsrummet och Jonte log sorgset mot honom kände han det igen, den där varma känslan i bröstet som var starkare än någonting han någonsin hade känt. Han förstod det inte riktigt, och kunde inte bestämma sig för om han tyckte om det eller inte.

Och när Jesper kom in i köket och Tobbe kom emot honom med ett stort leende på läpparna kunde han inte hålla tillbaka tårarna, vilket fick Tobbes glada flin att bytas ut mot en bekymrad min. Tobbe drog med sig Jesper till sitt rum och körde ut de som satt där inne innan han stängde dörren om dem. Han pussade Jesper på hjässan och kramade om honom, hårt, hårt.

Ingen av dem sa någonting på en lång stund. Tobbe strök Jesper tålmodigt över håret och Jesper hulkade och snyftade ynkligt.

”Jag antar att han var en skitstövel”, sa Tobbe till slut.

”Nä-hej”, hulkade Jesper. ”Ha-an var jä-hätte-tre-he-vlig.”

”Okej, då förstår jag inte riktigt. Är inte det bra?”

Jesper rätade upp sig och blängde på Tobbe som om han var dum som över huvud taget ställde frågan.

”Han är straight”, sa Jesper ilsket.

Tobbe tittade förvånat på Jesper innan han brast ut i skratt.

”Han är straight”, upprepade Tobbe. ”Och? Jag förstår fortfarande inte vad som är problemet, ärligt talat. Hur många så kallade – han gjorde citattecken med fingrarna i luften – ”straighta” killar har du knullat? Säkerligen minst lika många som jag i alla fall och det är en hel del det.”

”Att du har knullat massor av straighta killar tvivlar jag inte på, men jag har knappast gjort det”, muttrade Jesper. ”Och det kvittar för jag vill inte dejta straighta killar mer. Det är väl okej för ett engångsligg, men jag vill inte ha något tillfälligt. Jag vill ha något mer seriöst. Jag har inte haft en pojkvän på–” Han skakade på huvudet. ”Jag har fanemig aldrig haft en riktig pojkvän!”

”Emil då?”

”Jag tror inte att hans flickvän skulle uppskatta om jag sa till folk att jag och Emil hade varit pojkvänner”, sa Jesper syrligt. Han slog ut med händerna. ”Och det är ju det jag säger! Det är ingen mening med straighta karlar! Det blir bara krångel och problem. Varför kan jag inte bara träffa en trevlig bög?”

Jesper kröp ihop på Tobbes säng och slog armarna om sina uppdragna knän. ”Jag skulle till och med kunna tänka mig nån som var bi”, sa han och suckade. ”Bara han redan hade kommit på det. Men inga fler fortfarande-i-garderoben-killar. Näver äver.”

Tobbe fnissade. ”Är du inte lite väl dramatisk nu?”

Jesper skakade på huvudet. ”Jag menar allvar, Tobbe. Att knulla runt kanske passar dig, och jag menar inget illa när jag säger det, men det är verkligen inte min grej och det vet du. Jag vill träffa någon. Bli kär. Vara tillsammans. Älska varandra. Leva lyckliga i alla våra dagar.”

Tobbe rös. ”Ja, ja”, sa han. ”Det är ju ditt liv och du vet säkert vad som är bäst för dig även om jag mest tycker att det låter läskigt. Men vi har ju redan konstaterat för längesen att vi inte är överens i den här frågan.”

”Nej, hade vi varit det hade jag kanske haft åtminstone en pojkvän på min lista”, sa Jesper trumpet. Han ångrade sig i samma stund som han sa det, men då var det redan för sent. ”Fan Tobbe”, sa han och begravde ansiktet i armarna. ”Jag menade det inte så.”

Tobbe pussade honom i pannan. ”Det gjorde du visst det, och det är okej.”

”Det är inte det att jag går och trånar efter dig”, skyndade sig Jesper att förtydliga.

”Gör du inte?” sa Tobbe och skrattade. ”Nu blir jag lite stött. Jag som trodde att jag hade minst en beundrare.”

Jesper knuffade till honom. ”Du har mer än tillräckligt och det vet du.”

”Men om du inte tycker om mig vem ska jag då ligga med ikväll?” frågade Tobbe och putade truligt med underläppen.

”Ja, inte blir det med mig i alla fall.”

”Du sårar mig”, sa Tobbe och slog sig för hjärtat. ”Men bara lite, lite ligga? Jag kan nöja mig med en avsugning eller bara lite smek.”

”Allvarligt, Tobbe? Jag har precis gråtit ut min olycka i dina armar och du pratar om att knulla.”

Tobbe ryckte på axlarna.

”Hörde du inte alls vad jag sa alldeles nyss?” frågade Jesper. Han pekade på sig själv. ”Det blir inget mer ligga runt för den här mannen.”

”Men vi har ju redan legat med varandra”, sa Tobbe. ”Det är ju inte att ligga runt, det är något helt annat.”

”Alltså, jag säger inte att det aldrig kommer hända igen, men just nu är jag inte direkt sugen. Jag tror att jag ska försöka pallra mig hem faktiskt.”

”Säkert?” Tobbe la en hand på Jespers axel. ”Jag menar, det är klart att jag är sugen.”

”Du är alltid sugen”, avbröt Jesper.

Tobbe flinade. ”Nästan alltid i alla fall”, erkände han. ”Men det jag tänkte säga är att även om jag är sugen så hänger jag gärna med dig om du vill göra något annat. Bara säg till i så fall.”

Jesper log. ”Det är lugnt. Det finns ingen anledning till att du ska sitta hemma och deppa bara för att jag inte är på humör. Gå och hitta någon tjusig tjej eller kille att ha roligt med. Eller varför inte en av varje?”

Tobbe skrattade hjärtligt och kramade om Jesper. ”Jag älskar dig, du vet det va?” sa han.

”Mm. Och jag älskar dig också. Fastän du är lite knäpp”, sa Jesper.

”Du ska få för knäpp! Jag ska giva dig på moppo!” Tobbe smällde till Jesper med handflatan i huvudet.

”Aj!” utbrast Jesper och duckade undan för nästa slag. ”Det där gjorde ont!”

”Och det gjorde inte dina ord, menar du?” frågade Tobbe högst dramatiskt.

Jesper svarade med att räcka ut tungan. ”Du förtjänade det”, sa han.

Tobbe himlade med ögonen, men flinade sen. ”Okej då”, erkände han. ”Jag gjorde väl det.”

”Följer du mig till dörren?” frågade Jesper.

Tobbe reste sig och tog Jespers hand. ”Det är klart! Man är väl en gentleman?”

”Det har jag aldrig märkt, men visst, säger du det så”, sa Jesper och log stort.

Tobbe höjde handen igen och försökte se hotfull ut. Jesper skrattade och torkade de sista tårarna innan han också reste sig. ”Hur ser jag ut?” frågade han.

”Lika vacker som vanligt”, svarade Tobbe.

Jesper knuffade till honom och gick för att kolla efter själv i spegeln som hängde på väggen en bit bort. Han suckade lite när han såg sin spegelbild och skakade på huvudet. ”Det får väl duga”, muttrade han. ”Jag ska ju ändå bara hem så det kvittar väl om jag är plufsig och rödgråten.”

Tobbe kramade om Jesper bakifrån och vilade sitt huvud på Jespers axel. ”Du är fin. Även om du inte kan se det själv”, försäkrade han.

Jesper pussade honom på kinden. ”Och du är söt”, sa han. ”Men kom nu. Jag behöver åka hem och få min skönhetssömn och du behöver hitta någon villig att ligga med.”

De gick ut i hallen tillsammans. Tobbe stod lutad mot ena väggen med händerna bakom ryggen medan Jesper väldigt omsorgsfullt snörade sina knähöga kängor efter att han hade förklarat att det fortfarande inte var varmt nog att gå barbent så där sent på kvällen. Han virade sen en röd sjal runt halsen och drog på sig en kofta innan han fiskade upp sin väska från under en hög med jackor och tröjor. Han log mot Tobbe.

”Tack för ikväll”, sa han.

”Meningen var ju att pigga upp dig, men det känns som om jag inte riktigt lyckades med det.”

”Det är lugnt. Jag hade roligare än jag hade räknat med.”

”Trots brustet hjärta.”

”Det var nog egentligen inte värre än några små sprickor”, sa Jesper.

”Vilken tur”, sa Tobbe och kramade om honom.

De stod och kramades en lång stund innan någon försiktigt knackade Jesper på axeln.

”Ursäkta”, sa en röst och när Jesper vände sig om stod Jonte där.

”Å hej”, sa Jonte och log generat när han fick syn på Jesper. ”Det var inte meningen att störa. Jag behöver bara komma förbi. På väg till toaletten.”

”Det är okej”, sa Jesper. ”Du stör inte.”

Jesper och Tobbe släppte taget om varandra och flyttade sig så att Jonte skulle kunna passera. Tobbe tittade förväntansfullt på Jesper, men när Jesper varken sa eller gjorde något sträckte han fram handen mot Jonte. ”Hej”, sa han. ”Jag är Tobbe. Jag är en av dom som bor här. Du är kompis med Markus va?”

Jonte nickade. ”Jonte”, sa han och skakade Tobbes utsträckta hand. ”Tack för att jag fick komma.”

Tobbe sneglade mot Jesper innan han svarade Jonte: ”Det är väl klart. Ju fler desto roligare!”

”Nej, jag ska väl–”, sa Jesper och började gå mot dörren.

”Ska du redan gå?” frågade Jonte. ”Vad synd.”

Jesper fick anstränga sig för att inte himla med ögonen när Tobbe sneglade mot honom igen. Tobbe var inte det minsta diskret i sådana här lägen och Jesper var bra sugen att sparka till honom på smalbenet i förebyggande syfte.

”Jo, jag är rätt trött”, sa Jesper.

”Ja, du hade ju gått upp tidigt i morse, sa du. Jag kan förstå att du är trött. Men som sagt, det var trevligt att träffas och jag hoppas att vi ses snart igen.”

Jonte höjde handen i någon slags vinkning och Jesper vinkade tillbaka innan han lämnade festen.

Jesper hade inte hunnit mer än ut genom porten när hans telefon plingade till med ett nytt sms.

”Om den killen är straight är ja de oxå”, skrev Tobbe. ”Hoppas du har brudklänningen klar för ja hör bröllopsklockor inom en snar framtid.”

Jesper blängde mot telefonen och slängde iväg ett kort ”Fuck you” till svar.

Det tog inte många sekunder innan Tobbe svarade igen: ”Ja erbjöd men du sa nej. Vill du ändå ligga ställer säkert J upp.”

Jesper suckade. Han visste att Tobbe bara försökte muntra upp honom, men han behövde verkligen inte få upp hoppet i onödan. Han behövde få Jonte ur skallen, förr hellre än senare. När han kom hem den kvällen hade han dock fortfarande inte lyckats. Och när han runkade innan han somnade var det med Jontes leende i tankarna som han kom. Den killen hade visst bestämt sig för att stanna i hans tankar för en lång framtid, tänkte Jesper innan han somnade, och han hade ingen aning om exakt hur rätt han hade.